Shit happens, life is good

Skrivet 2012-06-14 @ 23:50:07
Life is good now, känns faktiskt så. För ett tag sen kändes det skit men nu börjar saker och ting reda upp sig. Eller nej okej saker reder inte upp sig utan jag bara skiter i dem helt enkelt. Under våren har det hänt många tokigheter inom familj och släkt som inkluderat både dödsfall och allvarlig sjukdom. Det har varit en jävligt jobbig vår bara och jag har verkligen börjat få perspektiv på saker och ting och tappat orken att strida för småskit som jag stred för tidigare. Finns bland annat några personer här hemma i stockholm som fått höra på omvägar att jag hatar dem vilket är väldigt märkligt då jag knappt känner de här personerna, en hade jag knappt träffat. Hata är dessutom ett starkt ord, jag hatar cancer. Förr hade jag tagit striden för att förklara att det inte är så men nu orkar jag inte bry mig, om de är dumma att tro på vad andra säger så får de mer än gärna tro att jag hatar dem.

Men just nu mår jag ganska bra, det är skönt att inte bry sig men det är jobbigt när man blir påmind om det när man får frågan "Varför ignorerar du mig? Du har inte hört av dig på hela veckan." För det första så är det torsdag, för det andra så pratade vi senast i förrgår och om jag minns rätt så var det jag som hörde av mig i måndags. Varför inte bara höra av sig och snacka istället för att utvärdera vem som har hört av sig mest de senaste dagarna. Misstolka mig inte, jag tycker om den här personen jättemycket, men jag är ledsen för att det alltid ska diskuteras hit och dit istället för att bara vara kul.

I sommar ska jag iallafall bara jobba så jag längtar till hösten när allt drar igång igen. Längtar speciellt till slutet av oktober när jag ska iväg till Bulgarien på kongress och då träffa min nyvunne vän igen. Vi träffades på kongressen i Istanbul nu i april och vi klickade bra som personer så vi håller kontakten nu men det är så segt att vi ses först nästa kongress. Kanske blir en spontantripp för någon av oss över till den andres land :) Synd att vi insåg hur bra vi kom överrens först sista dagen i Istanbul. Galamiddagen vi var på slutade med att vi kraschat i varsin fotölj i hotellets lobby, han i kostym och jag i långklänning, och bara tittade upp i taket och snackade om allt och inget.
Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0