Här har ni förklaringen:

Skrivet 2010-01-24 @ 00:05:15

Jag har fått höra från flera personer att jag har verkat lite off på senaste tiden. Det är väl inget jag har lagt märke till själv.. Eller jo jag är ju medveten om att jag är väldigt tankspridd nu för tiden, jag har så sjukt mycket som snurrar runt i mitt huvud, men jag trodde inte att det syntes utåt. Jag tror jag vet varför.. jag är smått stressad. Men stressen är annorlunda nu, det är inte för att jag har mycket saker att göra utan det är för att jag har så mycket krav från mig från alla håll. Det är en himla massa frågor från alla håll och kanter som jag måste besvara samtidigt som jag själv försöker fundera ut hur jag ska få ordning på mitt liv.

Det som jag själv funderar på är:
- Om jag ska försöka hitta ett bättre vardagsjobb och strunta i donken. Jag känner att jag är färdig på donken nu, jag gör samma sak varenda dag och utvecklas inte ett piss. Jag får ingen feedback på det jag gör och jag känner bara att jag står och stampar på samma jävla ställe dag ut och dag in.
- Hur jag ska få ihop pengar så att jag kan flytta utan ångest i höst
- Jag har ångest inför att flytta... tänk om vi inte hittar en lägenhet och tänk om jag längtar hem till mamma hela tiden.
- Hur ska jag göra med jobb i sommar? Ska jag säga upp mig från donken och jobba på posten och OK istället? Isåfall måste jag söka till posten och planera mitt jobb på OK långt i förväg så att jag hinner säga upp mig från donken.
- Om jag ska söka till apotekarutbildningen eller biomedicinsk analytiker som förstahandsval.

Från andra är det massa tjat. Mina föräldrar har ångest hela jävla tiden, det verkar som att de tror att de känner mig bättre än vad jag själv gör. När jag gick i skolan sa de att jag måste plugga, när jag pluggade sa de att jag måste ta körkort. När jag tog körkort sa de att jag måste söka jobb. När jag väl hittat två jobb nu så att jag får en ordentlig lön säger de att jag måste tänka på min hälsa och känna efter om jag verkligen orkar det här. Herregud blir de aldrig nöjda? Och om jag går ut på krogen tre helger i rad får jag kommentarer om att jag kanske borde ta det lite lugnt. Jag går ju inte ut på krogen om jag håller på att dö av matthet. Och jag super mig aldrig redlös, jag går på krogen för att träffa mina vänner och dansa... ha kul helt enkelt.

Min pappa verkar ha extra mycket ångest nu för varje gång jag går hemifrån är det som något jäkla korsförhör. "Har du nycklar med dig? Sl-kort? Mobil? Matlåda? Hann du äta frukost nu? Tänk på att det är halt ute! Se dig för när du går över vägen!" Det är jävligt tjatigt att få massa tips om hur man beter sig varje gång jag går hemifrån, som att jag blivit hjärndöd över natten eller något.

Och så fort jag får några minuter för mig själv så hör sebbe av sig. Jag läser smsen men trycker bara bort dem för att det är för mycket i mitt huvud just då och då ringer han en minut senare och undrar varför jag inte svarat. Eller så ringer han och sen bara sitter tyst bara för att han vill ringa mig och då blir jag tokig och är otrevlig tillbaka för att han inte förstår att jag bara vill ha tre sekunder för mig själv. Mycket går ut över honom. Men ibland är det faktiskt hans fel, när jag eller han är på fest och han skickar sms en gång i halvtimmen och frågar hur läget är och avslutar med "ta det lugnt nu". Säger han som är inne på sin femte öl när jag precis öppnat min andra cider. Eller när jag slutar på donken 14.00 och börjar på OKQ8 15.00 och ska hinna äta därimellan och Sebbe ringer och vill prata om dagen. Jag vill liksom ha några minuters lugn för det är inte så jävla roligt att jobba på två jobb på en och samma dag.

Nej men flera gånger om dagen har jag lust att kasta min mobil under en buss och åka ut och sätta mig ifred i en skog. Så nu vet ni som påpekat att jag är off varför jag är det... så fråga inte mer för jag orkar inte ägna saken mer tid än det här inlägget :P

Kommentarer
Postat av: malla

Been there! Mycket därför som man oxå glömer att höra av sig ibland ser du:P



Nä men, det kmr bli bra. Du kmr säker få skit kul och framför allt ett nytt LUGN i uppsala. Åtminstone fick jag det här- Och ja, jag hade ångest innnan över att jag hade 0 kr till boende när jag flyttade. Men det löser sig. Jag oroande mig innan men när första csn kom så var det bara skönt och normalt. Jag känner EN som inte tar lån här. Så... chilla med det. Du beviljas lån och när du fått jobb betalas det av automatiskt. :D Nemas problemas. Varför bränna ut sig innan?

2010-01-24 @ 15:49:47

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0