RIP Nico

Skrivet 2009-07-09 @ 15:39:00
När jag såg videon i förra inlägget kom jag och tänka på en sak som jag tänkte skriva om förr men det rann liksom ut i sanden. Det har med den här killen, nico, som tog självmord i akalla att göra (ville inte säga hans namn förr när det precis hade hänt men nu står det om det på en del ställen på nätet så jag känner att det är okej att "gå ut" med hans smeknamn nu). Det var en minnescermoni för honom innan jag och Sebbe drog till Egypten.

I akalla har vi sånahär fotbollsplaner i burar, ni vet cage-fotboll (vettefan vad man kallar det). Nico spelade där rätt ofta och vad jag förstår så var han väldigt duktig. Därför anordnades det en fotbolls turnering till hans minne, det var meningen att folk skulle spela där och ha kul precis som nico hade.

Innan själva turneringen startade så samlades alla vid cagen där de har skrivit "RIP Nico" med graffiti på ena stenmuren, riktigt fint faktiskt. Dagen efter att det hade hänt stod det ljus under precis hela bilden och det satt tre barn där och såg till så att alla ljus var tända, det var otroligt vackert. På stängslet mitt emot muren sattes det upp en stor bild med nicos skolfoto och hans fullständiga namn och underst så stod det "King of cage". Sen gick alla som kommit dit i samlad trupp till nicos hus för att hämta mamman och systern. Det var så sjukt många som var där så det var inte sant, jag visste typ inte ens att det bodde så många i akalla. Vi ställde oss iallafall i två rader med ett mellanrum i mitten så att det blev som en väg mellan alla människor och så gick vägen med människor från deras port bort till fotbollsplanen, helt sjukt. De som fixade allting sa att de ville att det skulle vara tyst när familjen kom och gick mot planen men när de kom ut ur porten började de som fixat allt applådera och då gjorde alla andra det också. Jag vet inte varför jag och alla andra applåderade men det kändes bra, det var typ som ett stöd till familjen att de hade tagit sig igenom de senaste dagarna och att de ska kämpa i framtiden. Jag hade gåshud över hela kroppen när de gick förbi mig.

Vid cagen tog de bort filten som gömde bilden på nico så att hans mamma fick se och alla applåderade igen. Sedan hölls en tyst minut och sen satte de på P. Diddys I'll be missing you och nästan alla började gråta, så otroligt sorgligt. Efter ett tag började fotbollsturneringen och det var så härligt att se så många olika människor spela fotboll tillsammans. Stora och små, mammor och pappor och eftersom vi befann oss i Akalla så var det ju folk från hela världen med. Jag undrar hur många länder som var representerade i turneringen, hehe. Det var väldigt fint.

Innan jag gick därifrån gick jag fram till systern och mamman och beklagade sorgen. Jag kramade om systern och berättade hur otroligt ledsen jag var för hennes skull och hon tackade och sa att det betydde jättemycket och kramade mig hårt tillbaka.

Det jag kom och tänka på under den där videon var hur jävla underbart det är att se människor samlas och lägga ner tid på någon annan, något som inte gynnar dem själva. Så coolt att så många samlades för att dansa tillsammans och så mäktigt att så många dök upp för att hedra nico. Jag älskar Sverige, jag älskar Akalla.


Gången av människor, vi står och väntar på att familjen ska komma ut.
(Känner inte folket på bilderna så har täckt över deras ansikten)
Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0