Don't drink and drive

Skrivet 2008-09-04 @ 14:52:19
Idag har det inte varit någon vanlig skoldag. Dagen började med en föreläsning om rattfylleri "Don't drink and drive". Föreläsningen började med en kort dokumentär om tre killar som kört rattfulla och två hade kört ihjäl sina kompisar och den tredje killens kompis satt i rullstol, förlamad. Sen pratade en före detta alkoholist och rattfyllerist om hur livet var och hur alkoholister tänker. De skyller alltid ifrån sig och de tänker aldrig på att de kan skada andra, de ända de tänker på är att inte åka fast. Den gubben har vart nykter sen år 1990 och föreläser nu om rattfylleri för att andra inte ska begå samma misstag som han. När han var 19 år körde han på en mamma med barnvagn när han hade druckit fyra öl på lunchen och skulle tillbaka till jobbet. Men ingen dog, mamma bröt ett finger och barnet slungades ut ur barnvagnen och landade några meter bort och klarade sig med ett skrubbsår. Och han berättade hur han börja skylla ifrån sig, det var bilen bredvid som gjort fel och så fick han för sig att om man går över gatan med en barnvagn skjuter man den inte framför sig utan man drar den efter sig och att själv kolla om det kommer några bilar. Så ur hans perspektiv då så var det inte hans fel. Han berättade också att hans son visade samma tecken på alkoholism som han själv hade.
Sen var det en kvinna som pratade. Hon förlorade sin 18 åriga son när han och hans kompisar tog en sväng med bilen på fyllan. Hennes son dog direkt men de andra två klarade sig. Det var en jättehemsk historia och Tony som killen hette hade precis fyllt 18 år. Hon och hennes tre andra barn åkte till sjukhuset för att säga hejdå till sin döde bror och det var när hon berättade det som jättemånga började gråta. De två äldsta barnen tyckte att det var otäckt och satte sig en bit ifrån sängen men den yngsta tjejen ville in och säga hejdå på riktigt. Hon hade tagit tag i sin brors händer och pratat med honom och så sa hon till personalen att han frös, att han inte kunde sova om han inte fick ett varmt duntäcke. Då hämtade personalen det varmaste täcket dem hade och så tog den lilla flickan det och bäddade om sin bror. Hon bäddade om hans fötter och händer väldigt noga så att han inte skulle frysa.
Det var så hemskt och sorgligt och hans mamma som stod där på scenen i Stora Aulan snyftade till ibland och försökte verkligen hålla tillbaka tårarna när hon pratade. Jag blev tårögd när hon pratade om sjukhuset för jag vet hur det är att säga hejdå till en anhörig, att stå där vid kroppen och känna att den är helt tom och veta att personen aldrig kommer tillbaka. Mormor dog ju i cancer när hon var 69 år gammal och det gick så fort så det var en tragisk händelse och jag tyckte verkligen att det var jättehemskt att ta farväl av henne på sjukhuset, när mamma gick fram och la handen på hennes panna och grät. När föreläsningen var slut och mamman gråtandes uppmanat oss att tänka oss för och inte köra rattfulla så reste alla sig under tysnad och de flesta var tårögda eller grät. När alla började prata efteråt på väg ut från aulan så störtade det ut några tårar som jag hållt tillbaka länge, sen lugnade jag ner mig. Den där floden kom precis när jag gick förbi Sofia och dem så de trodde ju att jag suttit och grinat som ett litet barn hela tiden.
Från och med nu ska alla treor på Thorildsplans Gymnasium lyssna på den där föreläsningen, det tycker jag är bra.
Tvåorna som hade föreläsning efter oss hade inte samma, deras handlade om droger och alkohol. Så om några tvåor såg alla oss treor komma ut snyftandes och nedstämda från Aulan så har de ingen aning om varför.
Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0