gastroskopin

Skrivet 2008-03-20 @ 10:22:06

Kom hem för typ en timme sen från gastroskopin, gud vad skönt att det är över. Jag var rätt lugn innan, inte hört några större skräckhistorier om det så varför oroa sig? Det var rätt tomt på tunnelbanan tack och lov, klockan var väl för lite, vi kom iväg innan morgonrusningen. När vi sen kom fram till st:görans så kände jag verkligen igen mig, fick värsta flashbacks från alla gånger jag suttit i deras väntrum på akuten med alla mina skador. Senaste gången var när jag domnat bort i ansiktet och de trodde att jag hade nån tumör i huvudet.
Det visade sig att avdelningen jag skulle till låg på exakt samma ställe som bröstcancerdelen, där opererades mamma. Så hon fick ju lite flaschbacks hon med när vi satt där i väntrummet. Och så gick en läkare förbi och så sa mamma "jag kanske börjar känna igen folk ändå, för det där var hon som bokade in min operation." Såklart man kommer ihåg det!
Men sen kom en sköterska och visade in mig i ett litet rum med massa instrument, en säng och en tv som visade bilden från den kamera de skulle ha ner i magen på mig. Sen förklarade hon hur allt skulle gå till och upprepade hela tiden att det bara är i början som det är obehagligt och sen så var min uppgift att bara andas lugnt hela tiden. Sen sprayade hon bedövning i mitt svalg, det känns som att halsen svullnar upp så man får lätt panik men det är bara en känsla man får, det går att andas normalt hela tiden. Sen kom läkaren in och började prata och fråga lite frågor, det var lite svårt att svara för lite av bedövningen hade hamnat på tungan också, haha kände mig helt skadad! Sen gick mamma ut i väntrummet, lika bra för hon har typ svimmat varje gång jag vart på sjukhus, mes! 
Sen satte vi igång och först la de mig på sidan och så tog de fram slangen. Asså den var ju tjock! Den var väl minst en halv cm i diameter och så var det en lampa som lyste längst fram på den, ingenting man vill ha i halsen! PANIK! har du sett filmen Världarnas krig? Det kändes som att en av de där slangarna som sticker ut från robotarna skulle ner i min mage. Men så förde de in den i munnen ända bak till svalget och så skulle jag svälja och de skulle de stoppa ner den i magen när det öppnade sig. Fyfan vilka kväljningar jag fick! Kände hur den åkte längre och längre ner i magen och samtidigt så kom den åt den här spytappen i munnen! Sen pumpade de in luft i magen så den svällde upp och då fick jag mer kväljningar, och spydde upp lyft typ. Hade jag käkat innan hade det garanterat kommit upp. Och samtidigt står de och klappar mig på huvudet och bara säger åt mig att vara lugn och andas djupa andetag. DET ÄR INTE SÅ LÄTT NÄR MAN HAR EN SLANG SOM SITTER I SVALGET! Sen så låg jag där hela undersökningen och bet i en grej och hade en fet slang i halsen samtidigt som jag typ spydde konstant, det kom värsta ljuden också eftersom de pumpat in luft, typ en megarap gånger 3000 varje gång jag fick en kväljning. Jag var så lättad när de drog upp slangen igen! Sen fick jag stå och torka mascara för det rann tårar när jag fick sånna häftiga kväljningar. Sen var det bara att åka hem, när jag kom ut till mamma igen så kom "chocken" så det kom några tårar och sen var det bra. Nu när bedövningen har släppt känner jag hur ont jag har i halsen, men det var typ för att jag försökte svälja flera gånger under ingreppet och det går ju inte då.
Det är fan det värsta jag gjort i hela mitt liv, aldrig mer! Och efteråt sa mamma bara "jahapp det var sista gången som läkarna fick misshandla dig gratis, snart fyller du ju 18."

Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0