Ormen

Skrivet 2008-08-17 @ 15:46:06

En av historierna som vi pratade om utanför bensinmacken i fredags var en grej som Mitra berättade för mig i onsdags. Det var en tjej som hade en orm, en sånhär stor boaorm som hon haft jättelänge. Hon sov med den varje natt helt omslingrat (många som har ormar gör tydligen, blä!) och ormen var som hennes bebis, det var ju en familjemedlem. Helt plötsligt så slutade ormen äta och hon funderade på om det var något fel men hon gick aldrig med den till vetrinären för hon trodde att den skulle börja äta snart igen. Men ormen åt inte på tre veckor och en natt vaknade tjejen upp och upptäckte att ormen låg helt spikrak bredvid henne och stirrade på henne. Eftersom ormen alltid brukade ligga runt henne och den nu låg spikrak så tänkte hon att det var något som var fel så hon åkte med ormen till vetrinären. Vetrinären hittade inget fel och sa att ormen verkade må hur bra som helst.. Vetrinären frågade om ormen hade gjort något konstigt eller annorlunda på senaste tiden och då berättade tjejen vad som hade hänt den där natten. Direkt så sa vetrinären att hon skulle avliva ormen men det ville ju inte hon göra för det var hennes bebis men vetrinären fortsatte prata om avlivning och sa att hon måste göra det. Vet ni vad ormen gjorde den där natten? Den låg rak bredvid henne och mätte henne, mätte hur stor hon var för att veta hur länge ormen skulle behöva banta innan den kunde äta upp henne. När hon fick veta det så avlivade hon den direkt.
Jag fick värsta rysningarna när Mitra berättade det, snacka om att bli förrådd av sin så kallade bebis. Vilken tur att hon vaknade upp och upptäckte det där och gick till vetrinären!
Jag ska aldrig skaffa en orm, aldrig!

Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0